Året börjar med kärlek
Det är måndag men känns som söndag. Ännu en röd dag. De har flutit ihop nu, dagarna, helgerna. Jag var i Västerås och sedan hemma, med mitt hjärta på båda platserna. Vi har varit i Kalmar sedan förra fredagen och idag åkte han hem. Lägenheten blev tom. Vi sa hejdå vid dörren, det skulle vara för jobbigt att gå med till tåget och sedan komma hem till en lägenhet utan honom, så jag stannade kvar. Vinkade från fönstret och log stort samtidigt som tårarna började rinna.
Aldrig tidigare har det gått så fort att sakna någon. Aldrig tidigare har det känts så värt det.
De senaste dagarna har vi varit på Kallskänken med Alexandra och Micke och ätit fantastiskt god mat och vi har promenerat med solen i ögonen och iskalla händer som enträget kastar Pokémon-bollar trots kylan. Vi har ätit en smältande god chokladfondant på Pinchos och gått på bio, skrattat högt till Kevin Hart och Dwayne Johnsons repliker. Och så har vi hängt i soffan, lite halvsjuka båda två, ätit pannkakor och ätit tacos, tittat på Modern Family och på You, spelat Lego Harry Potter och Mariocart. Bara varit. Med varandra, varenda timme, vaken som sovandes, i mer än två veckor. Det är inte konstigt att det är mörkt och tyst här hemma nu. Han lyser upp alla mina rum.
Imorgon är det dags att jobba igen. Men just nu längtar jag mest till att A kommer hem och ringer mig på FaceTime.
