Snart september

Hejhej hemskt mycket hej. Här är jag igen. 
 
Jag är hemma sjuk för tredje dagen. I måndags åkte jag till kontoret trots yrsel med tanken om att den skulle gå över men det gjorde den inte. Satt vid skrivbordet och höll i mitt huvud för att inte typ trilla av stolen. Tog mig hem och låg sedan i sängen exakt hela dagen. Igår mådde jag illa och hade förmodligen lite feber. Idag är illamåendet och huvudvärken kvar, med ett tillskott av halsont. Men imorgon hoppas jag att jag kan gå till jobbet för jag klättrar lite på väggarna idag. Kan inte med att göra ingenting tre dagar i sträck, får panik då. Ångesten blir stor för att det känns som att jag inte gör något vettigt och rastlösheten kliar ända in till skelettet. 
 
Idag har jag åtminstone fixat det sista med Emelies utklädnad då hon skulle på sittning. När hon kom hem sminkade jag henne och om jag får säga det själv blev hon en väldigt bra Malificent. Har också orkat diska, äta mat och duscha, vilket ju är plus i kanten. Jag har också eventuellt tröstshoppat lite och beställt hem en ny klänning, en jeansjacka i modell oversize, en kjol och två toppar. Hoppas att allt är fint på. Alltid lika svårt att veta. 
 
Det börjar redan bli mörkt om kvällarna och det gör mig så ledsen. Jag är inte redo för kyla och mörker. Tack och lov åker åtminstone jag och Emelie iväg snart. Drygt två veckor kvar bara, sen sitter vi på ett flygplan på väg mot Cypern! Är så himla peppad. Vi ska äta massa god mat, förmodligen åka iväg på en dagsutflykt med jeep, sola, bada i pool och såklart hälsa på min gamla kollegor på Capo Bay. Bästa. Lär väl gråta. 
 
Hoppas att det är bra med alla er som fortfarande klickar er in här och läser ibland. Förlåt för att jag är så dålig på att uppdatera för tillfället. Har bara inte haft sug alls, ärligt talat. Men men! Så är det ibland! 
 
Jules | | Kommentera |

Tjugoförsta augusti

Det är nollning nu. Jag är inte involverad. Det känns så himla konstigt. Om det vore som det har varit de senaste åren skulle jag vara i full färd med att göra mig i ordning för att jobba på Sandra ikväll. Vara ansvarig för alla jobbare, kanske sitta i entrén. Hålla ett extra öga på dansgolvet för vakternas skull, se till så att alla har det bra. Sedan skulle jag stupa i säng vid halv fyra och gå upp tidigt för att göra något minst lika viktigt imorgon med. Och i lördags skulle jag ha varit på Sjösjukan, dansat på bord och skrikit mig fördärvad. Men saker och ting förändras och det är ju bra. Det är ju fint att varje år inte är likadant. Det känns bara lite ovant att inte längre vara ett kugghjul i en så stor händelse i Kalmar, som berör så många. Att inte vara en del i att alla nya studenter får två första bra veckor. 
 
Jag och Emelie bor i vår nya lägenhet nu. Det börjar re sig. Vi har packat in alla tallrikar glas och vaser i köksskåpen. Vi har tagit hit vårt nya soffbord, kistan som vi köpte i somras som vi har jobbat och slitit med hemma hos mamma. Vi har köpt gardinstänger (men inte ännu gardiner), hittat ett temporärt ställe för alla mina böcker och börjat fylla frysen. Badrumsskåpet är överfullt. Tvättkorgen likaså, för vi upptäckte att den tvättstugan vi hade bokat sist bara hade en enda tvättmaskin. Det gjorde mig fruktansvärt frustrerad. Håller tummarna för att den andra, som jag har bokat till imorgon, har fler än så. 
 
Vi har fått hem vår katt. Lilla Fred Weasley. Han har de finaste ögonen en kan tänka sig och sover gärna på våra huvudkuddar, precis ovanför våra huvuden. Tonks hade svårt för honom först men nu tvättar hon honom och låter honom puffa på henne som god morgon. 
 
Emelie är iväg på Sandras ikväll och jag sitter i vårt vardagsrum, tittar på serier och på hur solen lyser på husen mittemot. Funderar på om jag borde göra något vettigare än att titta på ännu ett avsnitt av Doctor Who, men kommer på att jag nog inte orkar. Jag gjorde åtminstone mycket vettigt i helgen. Fixade mycket i lägenheten, köpte sänglampor, satte upp en tavla, packade upp lite av det sista. Nu är det bara två kartonger kvar. 
 
Längtar till Cypern. Om knappt en månad åker vi dit. Det värmer hjärtat när så mycket annat gör ont.
 
Jules | | 2 kommentarer |

It's all right, take it out on me

Det är måndagkväll. Emelie är på jobbet men kommer hem om en stund. Jag har jobbat hemifrån under dagen för det är ändå ingen rörelse vid kontoret såhär i början på augusti. I eftermiddags packade jag ytterligare några flyttkartonger och i princip alla mina kläder, sedan låg jag i sängen och grät en skvätt för att jag känner mig värdelös just nu. Försökte få bort känslan genom en promenad i snabb takt med hög volym, det som ibland ändå kan hjälpa, men det hjälpte inte alls. Inga tankar blev lättare att bära, jag blev inte klokare alls. Det enda det ledde till var skoskav. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med och det är en så frustrerande och ärligt talat smärtsam tanke. Ända sedan jag tog examen, och lite dessförinnan, har jag undrat vad jag är bra på. Jag har alltid varit tillräckligt duktig i skolan. Nu känner jag mig inte tillräckligt duktig på något alls. Den känslan tar sönder mig. 
 
Men. Igår kom mitt hjärta hem från Stockholm och eftersom vi firade ett halvår i lördags överraskade jag henne med picknick i vårt nya vardagsrum. Sedan packade vi upp en del grejer i köket och åkte även och hämtade ett till lass med bilen från gamla läggan för att packa upp. Ändå har vi 13 kartonger som ska flyttas imorgon, plus några som inte har packats än med det allra sista i köket. Det blir en lång kväll, men jag längtar efter att få gå och lägga mig i en lägenhet med nya golv, väggar som är så vita de kan vara och lukten av renovering i näsan. Det blir vårt riktiga hem. 
 
Nu ska jag lyssna på Mumford & Sons, tvätta ansiktet och krypa ner i sängen i väntan på att Emelie kommer hem. Puss. 
 
Jules | | Kommentera |
Upp