Oktober
Hej. En månad sen sist. Jag har bott i Karlstad i mer än tre månader och i helgen åker jag hem. Eller bort? Jag vet knappt hur en uttrycker sig. Jag ska i alla fall till Kalmar, till Öland, till min syster, till min mamma. Jag ska kramas och titta på Idol och ta en promenad runt Färjestaden och köra bilen till Mörbylånga för att träffa farmor.
Det är så mycket som pågår just nu som är svårt att uttrycka i ord. Någon ringer och berättar om en sjukdom. Någon lider av hjärtesorg. Någon har träffat någon ny. Jag gråter och skrattar om vartannat.
Jag trivs jättebra i skolan, men hade önskat att få ha mindre distansundervisning. Jag är samtidigt tacksam för att vi har någon undervisning på plats överhuvudtaget. Just nu är det få förunnat. Min coaching-kurs närmar sig sitt slut. Jag söker efter andra coaching-utbildningar och funderar på hur jag ska bygga upp min framtida hemsida. Jag och Anton har nästan gjort klart vårt första podcast-avsnitt. Jag har kommit in på en till kurs, det känns lättande, jag har CSN så det räcker hela höstterminen nu, har gråtit och varit orolig över pengar tillräckligt mycket den här sensommaren och hösten. En av böckerna i litteraturlistan är Bodil Malmstens Så gör jag: Konsten att skriva. Jag fick den av min syster i julklapp för flera år sedan. Jag började läsa den nyss, visste inte ens att jag hade kommit in på kursen då, är det ett sammanträffande? Jag tror inte det. Den gav mig inspiration, jag fortsatte skriva på min romanidé.
Jag har så många idéer.
Behöver boka in ett stort block varje dag i min kalender med vila. Yoga. Paus. Det är viktigt att ta hand om sig. Det är värdefullt.
Det ger något. Jag känner det.
Det ger något att gråta. Det ger något att skriva. Att meditera, att yoga, att sova, att äta bra och ordentligt och regelbundet, att vara utomhus, att kramas. Jag hatälskar att göra saker som får mig att må bra. Är kanske inte riktigt van än. Men det stämmer så bra överens med mig, med vem jag är, innerst inne. Innanför allt det andra, det som har gjort så ont. Jag vill kunna ge det till andra också. Slå in en present, vackra rosa band, här, ta det här, det här fungerar, så här kan du må bättre, men jag vet att det inte funkar så. Alla behöver hitta dit på egen hand. En kan bara inspirera. Visa en väg. En möjlig väg av alla.
Och ibland får man sällskap. Ibland inte. Men det är okej, vilket som.
