And in the end you're still my friend, at least we did intend for us to work

Tenta imorgon. Försöker att inte vara nervös, för jag vet att jag har gjort mitt bästa i den här delkursen. Jag har verkligen gett allt jag kunnat ge. Suttit och tragglat, slängt böckerna i väggen för att sen börja om, suttit på fredagskvällar, lördagmorgnar, onsdagkvällar. Suttit och läst om debet och kredit istället för att gå ut och dansa, istället för att dricka vin. Jag har verkligen försökt. Och räcker inte det, ja då får jag väl ändra strategi till nästa gång. 
 
Idag har jag pluggat det sista med Louise, vi har gått igenom budgetering en sista gång, och interima poster och annat bajs rent ut sagt. Sen gick vi till Maxi och handlade mumsigheter, och ikväll har vi varit hemma hos henne och druckit té med tända ljus och pratat om livet. Hon är så fin, min Louise. Så himla bra och fin. Tänk om någon hade sagt till mig förra sommaren att jag skulle träffa henne. Hon är så öppen, varmhjärtad och klok. Hjärta.
 
Snart ska jag försöka sova, ska ju upp tidigt imorgon. Hoppas att tentan inte tar de fem timmar som är avsatta, skulle vara skönt att känna att en är lite ledig för en gångs skull. Ska ringa viktiga samtal, städa min lägenhet och rensa lite i hjärtat och hjärnan. Skriva, med andra ord. 
 
Puss. 

Jules | | Kommentera |

It's like you're in some kind of hurry to say goodbye

Vill ej plugga, vill ligga i min säng, äta Ben & Jerrys med bra sällskap till Sex and the city hela kvällen hela natten. Ta rökpauser och sitta på balkongen inlindad i filtar och röka tre cigg och prata om livet. Vill inte alls ha tenta på onsdag, vill inte plugga företagsekonomi. Vill bara ha det bra? Är det för mycket begärt? Hålla någons hand och ta långa promenader och dricka varm choklad och läsa bra böcker och försöka ha en fin höst. Just nu är det alldeles för kallt. Överallt. 
 
 
Jules | | Kommentera |

Golden leaves

Alltså jag sover så jävla dåligt just nu. Drömmer stressdrömmar, mardrömmar, drömmar om personer jag saknar. Och allt känns så verkligt. När klockan ringer på morgonen förstår jag inte att det är verklighetens alarm utan jag stänger av det utan att ens vakna, för i drömmen är det på riktigt och jag måste ta hand om allt som händer, där. Så konstigt känsla när jag väl vaknar, att jag har tvingat mig själv att sova ytterligare en timme för att jag trott att det är på riktigt. Så vaknar jag med klump i magen, ännu mer stressad, och så osugen på att gå upp att det finns inte. Trodde min medicin skulle hjälpa mig att bli piggare men det funkar inte alls. Sover snarare alldeles för mycket. 
 
Jag vet inte vad jag håller på med. Känns som att jag bara står och stampar, kommer ingenstans. Vet knappt vilket håll jag vill gå åt. Önskar att jag kunde fly härifrån.
 
Do you remember how this started out?
So full of hope and now we're filled with doubt
A dirty joke we used to laugh about, but it's not funny anymore

What's left to do when we've lost all hope and
what's left to break when our hearts are broken?
 
Från hjärtat, Jules | | Kommentera |
Upp