Hål och speglar
Det är tisdag och jag sitter på kontoret. Har en smärre dos av migränkänningar som jag hoppas går över innan dagen är slut utan att behöva ta tabletter. Jag har åtminstone fått en tid för akupunktur i nästa vecka, så vi får hoppas att det hjälper. Pratade dessutom med min läkare förra veckan och fick höra att jag ska få en remiss till att undersöka om jag har ett hål i hjärtat. Har ni hört något så konstigt?
Samma natt som jag hade hört honom säga det drömde jag att jag berättade det för min mamma som något sjukt: jag ska göra en ultraljudsundersökning för att se om jag har hål i hjärtat mamma, visst är det knäppt? När jag vaknade kände jag mig lättad: bara en dröm. Sedan insåg jag att det inte alls var en dröm, han hade sagt så, du kanske har ett hål i hjärtat.
Nu är jag ju nästan säker på att så inte är fallet, men när jag fick höra att migrän kan bero på det och att det kan vara därför medicinerna inte riktigt hjälper för mig är det klart att jag blev lite skraj. Men det löser sig, som Rupert säger.
Imorse vaknade jag av att Anton ringde och väckte mig eftersom jag hade tänkt att gå till gymmet innan jobbet. Kroppen var dock seg som gummi så jag låg kvar istället. Lät morgonen ta den tid den behövde ta, åt frukost långsamt och vägrade att stressa. Kom ändå till jobbet strax efter halv åtta och har med mig träningskläderna för att ta mig dit efteråt istället. Manar hela tiden på min inställning till träningen med det faktum att jag mår bättre psykiskt av det, jag vet ju det, jag blir piggare, hjärnan fungerar bättre, jag har läst det i Hjärnstark och på andra ställen också för den delen. Det är inte för kroppen, det är för kroppen, vill känna mig stark och pigg. Det funkar oftast, men inte alltid. Igår när jag kom dit sa jag åt mig själv att "du får vara här max en halvtimme, inte mer, sen måste du gå hem". Sagt och gjort, jag tränade endast en halvtimme och brydde mig inte om vilka muskelgrupper jag aktiverade ens, jag gjorde bara de övningarna jag tyckte kändes kul. Tror ändå det är viktigt att göra så, att inte tappa bort sig själv bland speglar och retuscherade bilder på Instagram och andras smala lår och platta magar och gamla ätstörningsbeteenden. Det är en grop jag hela tiden jobbar för att inte falla ner i men vissa dagar ligger jag på botten av den. Men tänk så häftigt att jag klarar av att springa flera kilometer utan paus. Tänk så häftigt att jag kan öka vikterna då och då för vissa övningar. Tänk vad coolt att kroppen signalerar när den behöver mat, eller sömn, eller motion. Vi kan väl försöka tacka kroppen för det allihopa idag? För att den bär oss, klarar av att dansa, käka chips, sova, promenera, prata i telefon med en fin person, skratta, tänka. Allt det där vi ibland tar för givet när vi står framför spegeln och tänker på alla fel. Tänk så många rätt det finns.
