FEBRUARI 19
Februari 2019. Jag ber min syster köpa créme fraiche, eller kräm fräsch som jag kallar det, för vi ska ha tacokväll. Så många kvällar vi har suttit bredvid varandra i en soffa, eller i en säng, eller på ett golv. Kramats, skrattat, pratat. Tittat på varandra genom ett rum, oftast fyllt av andra nära och mindre kära, och genom en blick uttalat flera meningar.
Det är februari och det är grått utomhus, lika grått inomhus. Vardagen tuggar på och det bor en oro i mig, en oro över vad som kommer sen. Jag sliter med något form av första stadie av min D-uppsats och funderar på var jag ska ta vägen när den är klar. Vilka dörrar står öppna då? Vilka dörrar vill jag stänga tills dess?
Hon slänger igen dörrar ibland när hon är arg. Jag är ibland för trött för att gå efter.
Tar på mig rött läppstift och går på kompisdejt. Det blir bara en, inga fler, men jag har åtminstone försökt. Och allting fortgår.
