DECEMBER 19
När december börjar säger jag till en kollega att jag minns inte när jag hade migrän senast. Det liksom slår mig en dag på kontoret att nu är det flera veckor sedan. Jag påbörjar ett dokument kallat fantastic habits och det är ett svart kryss varje dag för migränfliken - hela december är utan. Förändringen har landat, nu behöver inte kroppen vara orolig längre. Tryggheten har omfamnat hela mig.
Jag åker till Västerås och träffar Anton för första gången på mer än en månad och vi går på spa och jag lägger det i topp fem av bästa dagar på hela året.
När jag kommer hem säger jag varannan dag att det är mycket nu, jag vill inte vara den som säger så, jag vet att det är en självuppfyllande profetia, men det är mycket nu. Julklappar som ska köpas och slås in väskor som ska packas uppgifter som ska slutföras mejl som ska skickas paket som ska hämtas ut pyssel som ska bli klart.
Sedan blir det jul och jag andas ut. Tar tåget till Västerås igen, kramar om mitt hjärta på tågstationen och förstår inte hur en tågstation, nästan vilken som helst, har blivit en av mina favoritplatser. Där jag möter honom, alltid med så mycket längtan i kroppen att jag är på väg att explodera om jag inte får kyssa honom nu nu nu.
Och snart är det nyårsafton och jag ska skåla in det nya året med honom och bästa vänner och jag kan inte tänka mig ett bättre avslut på 2019. Ett år som började med ett oroligt hjärta och slutar med trygghet, kärlek och en påbörjad underbar självläkningsprocess. Tack 2019, nu är jag verkligen redo för 2020.
