Födelsedagsvecka och fir

Onsdag. Jag börjar dagen hos frissan, där jag klipper bort de senaste månadernas slitna toppar. Gör mig själv till något nytt. Får guldiga och ljusa slingor, bort med utväxten, ler när jag ser mig själv i spegeln. "Klipp lite till, det växer ändå som ogräs." Det blir alltid lite för kort först, men jag vet att det växer ut på bara två veckor, eller kanske tre. Sedan går jag hem och försöker plugga, men vandrar mest runt i lägenheten och plockar med saker. Flyttar något som är mitt, lägger fram något som är hennes i hallen. Det är hennes flyttdag, hon ska få med sig alla sina saker. Golvet är dammigt men hon har redan tagit med sig dammsugaren, jag måste köpa en ny innan jag kan städa. Jag låter disken stå, men öppnar nyinköpta kuddar och trycker in dem i nyinköpta kuddfodral. Det ser ändå tomt ut, i hallen är byrån borta. Men ett tomrum är bara ett utrymme att fylla med något annat, säger jag till mig själv och kan inte låta bli att le. Inte för att det inte gör ont, utan för att jag ska få fylla de där utrymmena helt på egen hand nu. Med vad jag vill. 
 
Sedan sminkar jag mig och möter upp Alexandra för att gå ner på stan och äta lite mat. Vi sätter oss på Stars'n'Stripes, utomhus, trots att det är kallt. Typiskt svenskar. Nu är det maj, nu sitter vi minsann ute även om vinden är iskall. Jag beställer vitt, hon tar rosé. Vi delar på sötpotatispommes och nachos, jag skrattar så jag får ont i magen. Vi skålar för äventyr, för hennes födelsedagsvecka, för möjligheter. När det blir för kallt förflyttar vi oss till Krögers, deras värmare är bättre, men det hjälper inte så mycket egentligen. Vi sitter kvar ändå. Pratar tills läpparna inte riktigt hänger med, orden ramlar liksom ut för fort. Hon har blivit en av mina bästa vänner, det är så fint med den där resan från att inte känna någon alls till att fnissa åt att vi kan prata om saker ingen annan har förstått tidigare. Inspireras och imponeras av henne konstant, jämt. Och skrattar ju. Vill aldrig gå hem. Men till slut blev klockan 23 och vi bestämde oss för att det fick vara nog så. 
 
Somnade efter midnatt någon gång, men idag har jag ändå lyckats plita ner drygt 2000 ord i uppsatsen. Bara minst 6500 ord kvar nu. På en vecka. Nästa fredag ska den in för sluthandledning. Kämpa Julia. 
 
Jules, Sånt som är fint | | Kommentera |
Upp