MÅNDAG 10.33
Vi har trätt in i november. Igår plockade vi ner kartongerna från vinden med vinterkläder och vintorskor. Dun och kängor. Idag ska vi till skolan för slutseminarium där vi ska presentera stommen i vår hemtenta, få feedback, och sedan få möjlighet att förbättra den till på fredag när det är deadline. Sedan är kursen slut. Det känns jättesorgligt?? Jag har trivts så bra i den här gruppen av människor. Måste skapa ett sätt för att fortsätta knyta liknande kontakter, fortsätta röra mig i dessa sammanhang.
Jag ska i alla fall gå en till coaching-utbildning snart. Det är fem heldagar i Västerås, jag bokade den alldeles nyss, något i hjärtat sa åt mig att bara göra det. Kör. Herregu det händer så mycket saker när en börjar lyssna till sig själv och sitt eget hjärta. När en reder ut och sedan dämpar alla de där andra rösterna. De som har sagt åt en vad som är bra att kunna, vad en ska syssla med och inte, vad som är en riktig karriär. De som har satt en i ett fack; gett en en roll. Som jag inte längre vill spela.
Jag kan inte förklara hur tacksam jag är över hur min process ser ut just nu. Jag har så många människor runtomkring mig som hjälper, stöttar, vägleder. Jag har min kiropraktor, min terapeut, jag har till och med en handledare som hjälper mig att utveckla mina idéer för mitt framtida företag. Och jag har min Anton. Som ser på mig när det är för mycket och säger åt mig att det är okej att pausa. Vila. Sätta stopp. Som säger det med sådan omtänksamhet att jag ibland börjar gråta. Och sedan vilar jag.
Nu ska jag jobba klart inför redovisningen i eftermiddag. Ikväll ska jag träffa några tjejkompisar. Och imorgon är det en ny dag med ännu fler möjligheter och om inte det är fantastiskt så vet jag inte alls. Puss.
