julesbjork.blogg.se

GU VAD LÄNGESEN JAG SKREV. Det här är ju mitt lilla krypin. Här kan jag vara jag. Ändå glömmer jag bort den här platsen, antagligen för att jag lägger så mycket fokus på Progress nu. Vilket i och för sig känns helt fantastiskt. 

 

Nu har vi flyttat. Jag skriver det här från min lilla kontorshörna i vår lägenhet i Västerås. På lördag har vi bott här i två veckor. Fram till i söndags var lägenheten knappt bebolig, det var saker överallt, allt behövde städas, jag mådde kasst, haha. Men då fick vi ut det allra sista (i princip) till förrådet, som vi några dagar tidigare hade tömt och städat. Vi bor alltså i den lägenheten Anton bodde i innan han började plugga i Karlstad. Den är liten och mysig, ligger på markplan och behöver definitivt fixas till en del. Nästa vecka ska vi måla om åtminstone. Vi har bytt alla kökshandtag, bara en sån sak. Det gjorde mycket. Köpt fina handdukar och badrumsmattor, nytt duschdraperi, och alla mina kontorsmöbler. Vi ska bygga ett sängpodium och sätta upp ett draperi. På så sätt får vi nästan tre rum i ett enda. 

 

Här ska vi bo. Här ska vi landa nu. Det känns väldigt fint. 

 

Förresten, det där digitala materialet jag berättade om sist - det är klart nu. Sedan några veckor tillbaka. Jag valde dessutom att beställa hem en fysisk kopia till mig själv för en allra sista korrekturläsning och för att kunna ta bilder av den, visa upp den ordentligt. När man investerar i programmet på egen hand får man den som PDF. Programmets omfattning är inte desto mindre. Det handlar alltså om att självläka. Att lägga tid på sig själv, att lära sig saker om läkning, att våga implementera dem. Prova dem. Genom min vägledning får man kunskap, inspiration och konkreta verktyg för att stärka sitt välmående. Påbörja eller fortsätta läkningen av sina själsliga sår. 

 

JAG ÄR SÅ STOLT. Jag har skapat det här! På bara några månader har jag skapat ett material som kan bidra till andra människors välmående. Jag vet knappt hur jag gjorde det. Ibland var det som om orden flöden genom mig, inte bara ut från mig. Då vet man att man är på rätt väg.