Jag skrev en text. Om kärlek, såklart.
I det sjätte avsnittet av Så mycket bättre tolkar Ana Diaz Jag gråter bara i regnet av Newkid. Hon gör den till sin; hon sjunger att hon står nog bra i regnet, och ”att aldrig våga känna är för enkelt”.
Det handlar om kärlek, såklart.
Det är maj 2019. Jag har nyss blivit singel. Relationen jag har gått ur har varit destruktiv, manipulativ, snudd på giftig. Det var längesen jag var kär. Det är lätt att stanna kvar ändå, när det är så svårt att gå.
Jag hälsar på en vän i en stad jag aldrig har varit i. Han har bjudit in till förfest. Hans klasskompis kommer, ställer sig utanför fönstret, skämtar om att han ska klättra in. När han kommer in den vanliga vägen skrattar jag och säger att han tog med sig fönstret in; smutsen på magen avslöjar det. Han skrattar, och det är något med hur skrattet rullar av tungan och nästan exploderar innan det når rummet och därefter mina trumhinnor, som får mig att svaja till. Insikten når magen och hjärtat innan den når huvudet: jag vill alltid höra honom skratta.
Samma kväll sover jag hos honom, likväl kvällen därpå. Min vän fnissar. Sedan åker jag hem, till en stad sju timmar bort.
Några veckor senare ringer jag en kompis och gråter. Vårt hjärta har försvunnit på snapchat. Detta enkla, detta fånigt lilla. Han är på festival och har säkert hånglat med någon annan. Jag har försökt gå på dejter utan att hitta ett liknande skratt.
Att aldrig våga känna är för enkelt. Så jag ringer honom. Vi pratar. Varje kväll, flera timmar.
Ytterligare några veckor går. Jag bjuder in honom till att fira midsommar. Han åker fyra olika tåg i sju timmar för att komma fram.
Jag raderar Tinder. Går inte på fler dejter. Får honom att skratta, i telefon, när vi ses, hela tiden. Det finns ingen manipulation, inga lögner. Bara trygghet och ögon som kiknar när han ler. Hjärtat på snapchat kommer tillbaka.
Ett år senare flyttar jag till staden jag först såg honom i. Jag skulle kunna säga att jag lämnar all min trygghet, men det hade inte varit sant, för tryggheten finns hos honom nu.
Ytterligare ett halvår senare sitter vi bredvid varandra i en soffa en lördagskväll. Vi tittar på Så mycket bättre. Skrattar på samma ställen. Hans ögon kiknar.
Att aldrig våga känna är för enkelt. Att aldrig våga testa. Att aldrig våga ringa.
Det handlar om kärlek, såklart.