Delta, ölkannor och queens
Gomorron. Det är måndag och jag har precis satt mig i soffan med frukost och förkylningskurer. Jag blev nämligen sjuk i helgen men håller tummarna för att det stannar på en minimal nivå eftersom jag ska till Karlstad på onsdag. På onsdag(!!!) ska jag få träffa Bob igen!!! Underbart.
Den senaste veckan har varit blandat underbar och mindre underbar.
Jag var i extas när jag såg Mumford & Sons i Globen, såklart. De lyckades på något sätt skapa en intim spelning inne på en stor arena, kanske tack vare att de placerat scenen i mitten av golvet och kanske tack vare deras otroliga närvaro.
Utan att låta för pretentiös (det kommer jag göra): förra gången jag såg Mumford & Sons kändes det overkligt. Som om jag lånat någon annans liv för en stund, som om det bara var på låtsas. Den här gången kändes det precis tvärtom. Som om det inte fanns någon annanstans jag borde vara, att det var min rätt att se och lyssna på dem, att det var där jag hörde hemma.
Jag vet inte hur jag ska förklara på ett annat sätt. Men jag stampade i takt och dansade även när personerna bakom mig satt ner, jag skreksjöng och jag satt knäpptyst under deras akustiska del av konserten (vilken för övrigt var helt fantastisk). När de alla tillsammans sjöng Forever med bara Marcus på gitarr så kändes det som att jag skulle gå sönder. Alternativt bli hel och aldrig mer bli trasig.
Vi hade så otroligt bra platser också, vi satt på rad två på ena kortsidan, inte ovanför teknikbordet utan bredvid det i princip. Det var nästan som att vi skulle vara på golvet fast vi fick sitta ner. Bästa. Grejen med att vara på golvet under konserter för mig är att jag måste ta mig så långt fram, annars ser jag ju inte ett dugg. Det kanske får bli nästa gång.
När jag kom hem på onsdagen var jag helt slut. Jag hade inte sovit särskilt bra eller särskilt många timmar, varit nervös inför flyget för att jag råkade checka in min laptop och byggde upp katastrofscenarion i huvudet där den gick sönder eller blev stulen och knappt ätit. Så jag gjorde det enda rätta väl hemma i lägenheten: jag packade upp, käkade tacos och la mig i sängen. Sov i två timmar eller så.
Jag var ju såklart iklädd min nya Mumford & Sons-tisha hela dagen. När jag hade vaknat ringde jag Alexandra och blev medbjuden på hennes och Mickes middagsdejt på Kallskänken. Supergod mat och härligt häng. När klockan blev 21 var vi i valet och kvalet om huruvida vi skulle gå hem eller gå vidare varpå Micke föreslog ölkanna på McCool's. Det kan man ju inte säga nej till. Så sagt och gjort, vi gick dit för att fortsätta kvällen.
Väl där gick Fabian förbi och sa att han skulle till Sjösjukan. När klockan närmade sig halv tolv-tolv (det här med tidsuppfattning hörni) bestämde vi oss för en liten nostalgitripp. Så vi gick och tog ut kontanter, som på den gamla goda tiden, och traskade ner till källaren där vi gjort alldeles för oanständiga saker för att lyfta här. Den här gången blev det mest öl och agwa dock - vilket var väldigt kul det med. När folk började röra på sig tog vi oss till Krögers och därefter fortsatte vi kvällen (natten? morgonen?) hemma hos Micke och Alexandra med lite vin och cigaretter på balkongen.
När jag gick hem? Strax innan fem på morgonen. Ringde Bob som var uppe och snackade med honom i dryga halvtimmen innan jag stupade i säng och somnade runt sex. Var absolut inte en människa nästkommande dag utan gick upp ur sängen vid 15. Jag behövde nämligen göra mig i ordning igen för att traska till Krögers ännu en gång och dricka vin. Men det var nog tur i oturen, för jag vet ärligt talat inte vad som hade botat min baksmälla annars, haha.
I fredagskväll var Josefi här på tacos vilket var supermysigt och i lördags tatuerade jag mig! Jag gav ju Alex det i present när hon fyllde år för några veckor sedan, att vi båda skulle skriva ordet "Queen" på valfri plats och med valfritt font. Så jag har nu en QUEEN-tatuering på låret och hon har en på armen. Det gjorde ont men gick så fort att jag knappt fattade att vi hade börjat ändå.
Glad var jag ju i alla fall!
Fortsatte lördagen med att plugga och därefter försöka sova bort min förkylning vilket knappt fungerade. Igår pluggade jag i 13 timmar med bara korta pauser (som för att duscha och gå och rösta!) för att sedan skicka in uppsatsen vid 22:46. Deadline var vid midnatt.
Nu ska jag avsluta det här extremt långa blogginlägget och istället läsa uppsatsen jag ska opponera på. Den är också bara ungefär 75 sidor. Wish me luck. Puss.