Skratt, kaffe, Diablo, vin, vänskap
Jag har umgåtts mer med mina kompisar de senaste veckorna än vad jag har gjort på ett halvår dessförinnan känns det som. Har stått på dansgolv och skriksjungit, har suttit i soffor och druckit kaffe, har pratat i telefon under långa promenader, har reflekterat och skrattat på uteserveringar med ett iskallt glas vino i handen och ätit pizza, nachos, tacos, choklad, allt däremellan. Igår när jag var på väg hem från Gimli tog jag en omväg för att det var så skönt ute och funderade samtidigt på huruvida jag har svårt för ensamhet, eller om jag bara har mer energi just nu. Insåg att jag inte flyr undan någonting, jag njuter. Njuter av att skratta högt i sällskap av personer jag älskar, njuter av att inte ha några tider att passa, njuter av att pussla ihop mig själv igen. Det är inte ensamheten jag är rädd för, det är att tiden ska gå utan att göra saker man kan minnas sen.
Så jag blir kanske lite stressad när jag ser att kalendern är full och att det finns ännu fler saker jag egentligen vill, och kanske framförallt behöver, göra. Men det får väl vara så då. Jag tar ändå hand om mig själv, jag äter, sover, tränar och chillar, i mellanrummen som uppstår mellan en kompisdejt och en utekväll, mellan en resa till Karlstad och en resa till Stockholm. Försöker andas och landa, samtidigt som jag är uppe bland molnen. Sådana kontraster.
Nu ska jag lägga bort datorn innan det här blir alldeles för pretentiöst och djupt. Det kanske det redan har blivit. Snart kommer papi och Ellie och hämtar upp mig för att käka lunch på Ikea. Sedan behöver jag plugga lite. Kanske ska ta en löpis också. Jag får se. Det är söndag och lägenheten är redan storstädad, kylskåpet är fullt med mat och söndagsångesten ligger på en tacksamt låg nivå.
Hoppas ni också har haft en fin helg. Puss.