julesbjork.blogg.se

Det är grått och tråkigt utomhus igen. För två helger sedan spenderade jag flera timmar en lördag med att sola på mammas altan. Nu går jag ut i vårjacka och fryser. Samtidigt blir jag nästan stressad över att sommaren snart är här för när den väl är här är den nästan över igen. Det brukar gå så fort. 

 

Jag ser så mycket framemot att hänga på stranden, hänga på uteserveringar, hänga på kompisars balkonger. Vill äta jordgubbar, dricka cider, bli bubblig i kroppen av glädje. Vill gå till mitt nya jobb och känna att nu, nu börjar det. Det jag har längtat efter, det jag har jobbat mot.

 

Så länge tragglar jag med min uppsats men kommer ingenstans. Jag ska skriva resultat och analys nu, jag har gjort så mycket förarbete jag har kunnat men nu ska jag producera text. Och det står still. Plötsligt får jag inte ihop någonting. Tänker: jag vill aldrig mer skriva en uppsats. Tänker: jag vill åtminstone bli klar med denna. Tänker: det kommer aldrig gå. Eller? Befinner mig i gränslandet mellan att ge upp och att kötta in i det sista. 

 

Men vill hellre ta promenader i luft som är lättare att andas, vilket mina skavsår tyder på. Vill gå gator upp och ner, solen i ögonen helst, musik i öronen jämt. Vill också hänga med vänner, fixa här hemma i lägenheten, köpa nya kläder som passar att ha på kontor. 

 

Vill allra allra helst åka till Karlstad för att hälsa på Bob. Och det ska jag göra imorgon. Längtar så mycket att jag nästan spricker. Äntligen(!!!).