När du träffar rätt då vet du det på nåt märkligt sätt

IT'S MY BIRTHDAY. Åtminstone i 25 minuter till. 
 
Idag har jag alltså fyllt 27 år och det är första året på jag vet inte hur länge som jag INTE har åldersnoja. Förstår ni hur stort det är. Det är väl som Krunis sjunger i sin låt; Och tänkte på vad pappa sagt i sitt tal på min födelsedag: "När du träffar rätt då vet du det på nåt märkligt sätt", för plötsligt är det så många bitar som bara faller på plats. Och det är min födelsedag och jag vet att jag har träffat rätt och den känslan är så lugnande och så extatisk på samma gång. 
 
Jag startade i alla fall min födelsedag med att gå upp innan alarmet ringde pga vaknade och kunde inte somna om. Kanske lite grann för att Anton avslöjat att han gömt något i lägenheten när han var här sist? Så det första jag gjorde var att öppna den femte Harry Potter-boken och sedan ledde det till en påföljande skattjakt med fina lappar varpå jag såklart fick tårar i ögonen osv. En är ju känslig. Var sedan i full färd med att sminka mig när han ringde för att gratta och så pratade vi såklart tills jag var framme på kontoret. Hade ju inte kunnat få en bättre start på dagen. Väl på jobbet gick tiden snabbt och så blev jag överraskad med födelsedagsfika vid 11-snåret. Efter lunch gick timmarna mycket långsammare men kanske berodde det på att semestern då var så nära. Precis inom räckhåll men samtidigt så långt bort. 
 
Men nu. Nu är jag ledig i två veckor hörni. Ska ju bli fantastiskt. 
 
Jag firade det och sagda födelsedag med en sväng på stan där jag köpte ett nytt skärp och två toppar. Därefter gick jag till Kama Sushi för att ta med mig sushi hem vilket jag åt till Vänner, sedan ringde jag min bästa vän Bobski på Facetime och pratade med honom i nästan två timmar. Också en extremt bra födelsedagsgrej känner jag. Har avrundat kvällen med sista avsnittet av Good Omens till vindruvor och nu ska jag snart sova. 
 
Har känt så mycket tacksamhet gentemot människor i min närhet idag. Alltså jag har så fruktansvärt fina vänner att jag inte förstår det själv. Började gråta av vad Alexandra skrev till, eller om, mig på Instagram, trots att jag satt på kontoret. Fick sen tårar i ögonen och samtidigt ett stort leende på läpparna när jag kom hem och hittade ett brev i brevlådan från Gimli där hon skrivit ut ett "presentkort" på middag, efterrätt och en flarra vin oss emellan i kombination med ett stort grattis. Jag vet inte vad jag skulle göra utan alla dessa fantastiska människor. Jag som var rent ut sagt nervös över hur jag skulle må under födelsedagen för att jag alltid på något sätt blir lite besviken, har istället överösts med kärlek. Så tacksam, som sagt. Ni är så fina allihopa och jag älskar er. 
 
Jules | |
Upp