Jag ska spendera mitt liv och ta tillbaka allt som är ditt

Queens of Kalmar är igång. Önskar jag kunde förklara hur det känns men har inte ens riktigt landa i det själv än. I onsdags rev vi av vår föreläsningsföreställning (som vi så fint kallar det, i brist på bättre ord) och uppslutningen var bättre än förväntat. Med bara några få föranmälda i förra veckan hade vi liksom en diskussion om huruvida vi skulle ställa in. Men! Det behövde vi inte alls göra! 
 
Det var så himla nervöst men stärkande, roligt och härligt. Öppnade upp mig om grejer jag bara har berättat för mina närmsta tidigare, beskrev skammen och skulden som ibland sitter fast i kroppen, skämtade om vidriga gynekologbesök och krossade patriarkatet. Och vår fina fantastiska underbara projektgrupp kuppade föreläsningens slut med att tacka oss och ge oss blommor? Blev lipig.
 
Nu ska vi öva in vårt material så att det sitter som en smäck, sedan ska vi ut på föreläsningsturné. Det har vi bestämt. 
 
I torsdags följde vi upp med en frukostföreläsning som blev mycket roligare och mer spännande än vad jag hade väntat mig. Vi pratade om jämställda arbetsplatser, trakasserier, diskriminering, ojämställda löner, tystnadskultur och machokultur. Sedan hade vi workshop där deltagarna fick diskutera och vilka diskussioner det blev! SÅ kul!! Fattar ej att jag får vara en del av allt detta. Fattar inte att det är min och Alexandras förtjänst att detta ens pågår just nu! 
 
Igårkväll var det paneldebatt med Kalmars politiker på Park Hermina. Tyvärr hann jag inte lyssna jättemycket men tänkte kolla på live-streamen i efterhand. Vi hade intervju med Östra Småland mitt i alltihop och sedan satt vi ganska avskilt, dit ljudet inte riktigt nådde. Men det var fullsatt och människor verkade uppskatta eventet! 
 
IDAG blir det after work. Skönt att vi inte har något inplanerat förrän klockan 17.00. Innan dess ska jag duscha och hemma-spa:a lite tänkte jag, sedan jobba med Alexandra en sväng. 
 
Sedan hoppas jag faktiskt, efter hela den här faderullan, att min blogg ska börja leva igen. Mer än en gång i månaden eller så. Det är så fint att ha att se tillbaka på, sen. 
 
Jules, Om feminism | |
Upp