Tjugofem grader och balklänningar
Det är lördag och jag vaknar av att det är jättevarmt i lägenheten. Vi sätter oss i soffan för att äta frukost, det är om möjligt ännu varmare där än inne i sovrummet. Vi tittar på Modern Family och ibland kan jag inte låta bli att önska att mitt liv vore som en rolig tv-serie. Att allt alltid skulle lösa sig.
Igår var det min systers bal. Hon har blivit så stor nu. Vi var i vår lägenhet innan allihopa, jag hjälpte henne med håret, Maggie hjälpte henne med sminket, mamma kom med pastasallad till oss. Sedan åkte vi ner till slottet för fotografering och det var vackra klänningar överallt. Känslan av att vilja klä mig i fin klänning, locka håret och sminka mig extra vacker bubblade upp i bröstkorgen. När vi sagt hejdå till en varm Ellie som var trött på att le inför kamerorna men som ändå skrattade och fnissade med sina kompisar ungefär hela tiden, så åkte jag och Emelie till Modehuset för att hitta fina kläder inför Ellies student. Kanske inför mammas bröllop också, även om det inte är lika brådskande. Jag hittade bara plagg som hade för många blommor. Vill ha ett fint set, en byxa och en topp, eller en byxa och en kavaj, men inget kändes hundra. Antingen för dyrt eller för blommigt. Balansgång. Kom hem och provade vad som känns som tio outfits istället, plockade från Emelies och min garderob kombinerat, hittade något som känns okej ändå.
Idag ska vi åka till Elin och Isak i Mönsterås, för att åka båt och paddla kanot. Äta god mat. Stanna till sent, kanske. Det ska bli mysigt hur eller hur. Min tatuering är i princip läkt nu så kanske blir det årets första dopp?
Jobbstressen ligger som ett täcke över hela mig. Kanske är det gammal stress som trycks ner av den nya, bildar lager på lager, blir för mycket. Kanske är det ekonomin som stressar eftersom jag inte fått in tillräckligt med pengar sen i december. Lever snålt, lever på sparade kronor, lever lånat. Längtar efter min första heltidslön. Ska betala tillbaka till mig själv, kanske släpper ångesten lite då. Alltid denna ångest för pengar, trots att en har det bra, egentligen. Men allt är väl relativt.
