But I found lipstick on your collar, wasn't my color

HEJ HOPP. Det är söndag kväll och jag & Emelie hänger i köket och "jobbar" med diverse saker. Hon pluggar med andra ord, och jag försöker stöka av vettiga och ovettiga saker som ligger på min to do-list. Till detta äter vi de raw brownies som jag äntligen knåpade ihop idag. Det har legat avokados i kylen och väntat på mig hur länge som helst och jag har ärligt talat haft ordentlig ÅNGEST för att jag har trott att de har blivit gamla. Men det hade de inte. 
 
Idag har jag och Emelie varit i Kleva på kalas hos pappa, eftersom han och Viktor fyller år i november. Det var som kalas med släkten alltid är. Väl hemma därifrån lagade vi mat och åt den till ännu ett avsnitt av How to get away with murder, som numera har fått ta platsen för Grey's Anatomy i vårt dagliga liv. Den lever inte riktigt upp till förväntningarna så varje vecka när ett nytt avsnitt av Grey's har kommit ut är vi superlyckliga här hemma. Brukar tajma det bra till fredagskvällarna med Idol också. Mat - Grey's Anatomy, snacks - Idol. Vi har blivit såna tanter. Eller, blivit och blivit, vi har väl kanske alltid varit det? Haha. 
 
I övrigt då? Jag har dragit igång ett initiativ jag kallar för Briljanta tillsammans. Det finns på Instagram än så länge, där kontot heter briljanta.tillsammans. In och följ! Där ska jag snacka om sex, relationer, lite HBTQ-frågor och sexuellt våld. Det ska leda till ett eget företag där syftet är att sprida kunskap genom föreläsningar och liknande. Sexualkunskap deluxe, för barn, ungdomar och vuxna, har jag tänkt. Får väl se hur det blir! Jag är taggad men livrädd. 
 
Igår tatuerade jag mig. Det var najs. Förra helgen var jag på Rookiefestivalen och fick se allt Emelie har slitit med i flera månader komma till liv. Det var också väldigt, väldigt najs. Framförallt var bandet House of Say heeelt underbart. Körde hem mitt i natten sen, det var mindre underbart. Särskilt när en spindel uppenbarade sig i bilen. Uh. Fortfarande mardrömmar. 
 
Livet pallrar i alla fall på, trots att jag numera inte jobbar som en normal människa. Min projektanställning på Drivhuset löpte ut för drygt två veckor sedan och sen dess känns det som att mina dagar har varit extremt stressiga? Alltså mycket stressigare än när jag hade jobb. Jag jobbar ju åtminstone på 25%, har fått in lite extratimmar på andra ställen utöver det också och så söker jag ju det jag kan. Men vet ju knappt vad jag vill bli. Har sökt kurser till våren också som jag hoppas att jag kommer in på, även om den jag helst ville läsa blev inställd. 
 
Nä. Nu ska jag gå och lägga mig. Börjar jobba vid 8 imorgon. 
 
P.S. Här kommer lite bilder från mina senaste veckor. PUSS.
 
När jag och Alexandra pratade under #me too-manifestationen. Mitt väldigt teatraliska sätt att hålla mig för hjärtat beror egentligen inte på att jag säger något viktigt (även om jag såklart gjorde det), utan på att det var så sjukt kallt att jag trodde att mina händer skulle falla av. Typ. 
 
Innan Rookie-festivalen såg jag ut såhär. Kände mig snyggare än på länge faktiskt. Håller ni inte med 
 
Det här är min nya kompis då. Rupert heter han. Han är väldigt chill med livet. Vet att det mesta löser sig. Bryr sig inte ens om att han inte vet hur en skriver L på rätt sätt. Tänker ba "whatever". Säger till Den Duktiga Flickan som sitter på min axel att bara andas lite. Jag tror vi kommer trivas bra ihop. 
 
Jules | |
Upp