En sommarstad på två dagar

I fredags gick vi upp redan vid halv åtta. Det var dags att äta frukost, packa ihop det sista och lämna Tonks på Öland hos gammelmatte. Vid 08:56 satt vi i bilen, som redan var lite varm, och körde mot Ölandsbron. Hos mamma stannade vi en tjugo minuter, för att pussa Tonks hejdå och utbyta det senaste skvallret med mamma & Carl. Sedan åkte vi förbi Nyckeln för att Emelie skulle hämta ut sin overall. Det är alltid lika spännande att se en helt ny ovve, utan varken märken, kladdiga namn skrivna med vattenfast penna eller gräsfläckar. Sedan! Sedan bar det av till Halmstad. Så fort vi hade tankat åtminstone. Och googlat rätt väg ut ur Kalmar. 
 

Det första vi gjorde när vi kom fram till Halmstad, förutom att självklart säga hej till Emelies familj och bära in våra väskor, var att åka hit. Om jag minns rätt heter platsen Grötvik och det var helt fantastiskt vackert där. Mobilbilder kan inte riktigt göra miljön rätta. När vi hade njutit av solen här, stått på klipporna och känt vinden i håret och pekat ut vilken båt vi helst hade velat ha, så åkte vi vidare till en glassbar och åt jättegod glass. Emelie ville ha något friskt och tog mango + passion, medan en annan valde saltkola och en klick mjukglass. Gott.

Sedan for vi vidare in till centrum där vi parkerade vid en park. Gick igenom den, luktade på blommorna och slogs än en gång av hur fint allt var. Emelie förevigade mig mitt bland alla färgglada buskar. Sedan traskade vi genom stan och jag konstaterade att det var som Kalmar, fast större. 

Efter det åkte vi hem och vilade. Jag var helt slut, av både resan, alla nya intryck och solen. Så Emelie tvingade mig att vila på soffan en stund. Sedan kom Elin också! Och då åt vi mat. Emelies mamma hade fixat grillat och jag sa bestämt att katten inte skulle få någon mat av mig när hon tiggde, men det dröjde inte många minuter innan jag smög ner både korv och annat till henne. 

Efter det åkte vi iväg igen, eftersom vi skulle till Tillsammans. Ett litet ställe preciiis vid vattnet. Vi beställde tre alkoholfria drinkar och bad bartendern "göra något roligt" - fick detta. Det smakade vattenmelon och sommar. På andra sidan vattnet hängde människor i gräset och lapade det sista av solen, två lite för unga killar åkte båt fram och tillbaka och vi pratade om människor en inte vill springa på och första kyssar som är läskiga men fina. 

Vid 23 var det dags för spelning! Först ut var Marlene som jag aldrig har hört innan men som var bra, även om det inte var helt och hållet min kopp té, men sedan fick vi njuta av Linnea Henriksson. Hon var så himla duktig live. När hon spelade en ny låt som handlade om de där kärlekarna som leder fram till den rätta kärleken fick jag nästan tårar i ögonen. Höll extra hårt i Emelies hand då. 

Efter spelningen presenterade Emelie mig för Linnea och Elin fick äntligen visa henne sin tatuering. Det var fint. Hon var lika genuin som jag misstänkte. Sen åkte vi hem och tackade för oss! 

Nästa dag åkte jag och Emelie till Frösakull för att bli bruna. Om vi blev bruna eller inte är en fråga som kvarstår, men vi fick åtminstone D-vitamin och sand mellan tårna. Vi badade även upp till cirka knäna, eftersom vi inte hade några handdukar med oss utan bara en filt. 

Efter några timmar åkte vi vidare till Tylösand för en kan inte vara i Halmstad utan att få se Tylösand. Det var nog ungefär lika drömmigt som jag hade kunnat tänka mig. Vi fick till och med se de där rikemanssnobbarna som jag har hört hänger där om sommaren. Spännande.
 
När vi blev hungriga åkte vi till affären och köpte ingredienser till att göra tunnbrödsrullar. For hem till Emelies familj och åt detta i solen på altanen. Satt på varmt trä och kände grilldoft från grannarna. När klockan blev fem började resan hemåt, där vi stannade till på den finaste rastplatsen som jag nu har glömt namnet på men som ligger någon gång efter Växjö - alltså mot Kalmar-hållet. Väl framme i Kalmar stannade vi till på Kallskänken och köpte med oss varsin god sallad hem, som vi åt i soffan till Grey's Anatomy. Klart slut på Halmstadsvistelse. Det gör vi gärna om. 

Jules, Sånt som är fint | |
Upp